Hej på Er alla, som väntar på livstecken från Hilberth.

Ni får försöka förstå, att även om Hilberth är tämligen seglivad, så finns det ögonblick då livet känns som en stor sten,

På tal om stor sten; Jag var inne på Konsum för att införskaffa den dagliga korvstumpen och blev vittne till resonemang mellan 2 herrar. Det var såna där med båda fötterna på jorden. De två läste på en löpsedel om en meteorit som skulle rusa förbi jorden skrämmande nära. Dessutom var det fråga om en stor stenbumling, 400meter i diameter och rörde sig med en hastighet dubbelt så fort som en projektil från ett höghastighetsvapen. Meteoriten har fått namnet YU55 och den for förbio jorden med en hårsmån, astronomiskt sett.

Gubbarna, såna där storvetare, var helt övertygade om, att inga stenar kunde ramla ner från luften, som dom sa. Vad som förvånar mig är, hur efterblivna får människor bli? Hur illa pålästa är till synes vannligt folk Anno 2011?

Vid alla himlar; De vet ju mindre än min gammelfarmor, hon var mycket facinerad av s.k stjärnfall och hon visste, att det inte var stjärnor som föll. Hon var dock lite rädd för de där himlastenarna, för dom kunde ju träffa någon i huvudet.

Så därför, vanligt folk, det finns faktiskt människor mitt ibland oss, som är så skrämmande okunniga, att man svårligen vill tillmäla dom epitetet människa.

/Hilberth