Universum och oändligheten.

Idén om universums skapelse är enl. mig en produkt av särskilt livlig fantasi och människans tro på en betydenhet av sin egen skepnad och existens.

Att självförtroende kan vara en fördel då det gäller jordbundna aktiviteter och liknande trivialiteter står utom allt tvivel, men vetenskapen av idag då det gäller det större formatet talar ett annat språk. Vi människor bör tänka om, vi är inte längre den store skaparens avbild, vi är en vanligt förekommande fyrbent varelse, som rest sig på bakhasorna. Vad som däremot är sant är, att vi besitter en intelligens, stor nog att kunna se bortom horisonten. Uppfattningen att vårt universella utrymme skulle vara resultatet av en skapelse ter sig direkt löjeväckande. Jag vågar faktiskt gå så långt, att tanken om Big Bang kommer att följa skapelsemyten i graven.

I det nära grannskapet ser vi idag nya solar och planeter födas och dö. Därvid faller idén om skapelse en gång för alla. Big Bang kräver homogenitet, men tyvärr så ser universum annorlunda ut. Universum är tomrum omgivet av galaxhopar och åter tomrum, vilket återupprepas, galaxhopar av dimensioner som får den mest självsäkre att svettas av bara tanken. Det är inget fel att vända blicken mot himlen, men då bör du göra det av nyfikenhet och fördjupa dig i rymdvetenskapen, det är vad jag gör ständigt.

/Hilberth

En presentation

Ni som redan tittat in i min skrivarlya, dvs. bloggen, har hittills fått en liten glimt av mina intressen. Här följer något om andra områden. Jag är den verklige mångsysslaren, läser det mesta alldeles själv utom vid ett tillfälle då blindtarmen la av. Vetenskap är min stora passion och de verkliga essen är Astronomi, Geologi, Paleontologi m.m Åt det andra hållet kan jag vara grymt kritisk och avskyr vidskepelse, vilket det dräller av i dagens samhälle. Några, i och för sig, harmlösa företeelser är horoskopen. Det finns dock människor som kastar sig över dagens horoskop i frossbrytningar av iver för att insupa nya förespeglade framtidsutsikter: Märkligt! Väderleksrapporten kunde ju vara betydligt mer givande. Människan är irrationell. Trots vetenskapliga landvinningar och tekniska framsteg, så har människan ena foten någonstans vid vår tideräknings början och den andra i en mer eller mindre diffus framtid. Detta framgår med all önskvärd tydlighet, då vi betraktar det vi kallar religion. Obegripligt stor del av mänskligheten går än idag och föreställer sig att de är något utöver allt annat levande och kan för allt i världen inte leva utan att bete sig som noviser, nyss framkrupna ur grottorna. Detta yttrar sig på allehanda skrattretande sätt. Ett av de vanligaste är att med stor respekt tillbedja något de föreställer sig. Belöningen tros vara en paradisisk tillvaro där alla fröjder är tillåtna,medan de glömmer att leva här och nu.

Vad jag härvidlag har omskrivit gäller i  ett globalt perspektiv. Här i vårt hörn av världen (Sverige) har till all lycka de allra flesta lagt nappen åt sidan. Detta gäller i högsta grad mig själv, som av nödvändighet spottade ut trösttugget redan som ung grabb. Jag växte upp i ett s.k kristet hem, där de vuxnas mesta tid gick åt till bön och tandagnisslan. Tyvärr så hotar moln av allehanda vidskepelse nu i nya förpackningar. Jag  är också s.k uppfinnare och är övertygad om att de verkligt stora tekniska genombrotten och upptäckterna är ogjorda. Framtida generationer kommer att få uppleva saker som skulle få vår generation att känna sig som grottfolk. Det största hotet mot mänskligheten är konservatism, då denna inställning leder till, att vi blir kvar i nuet och inte planerar för framtiden.

Vad som retar mig är orättvisor och de, vilka roffar åt sig orättmätliga värden. De stora som går omkring och glänser och påstår sig vara lyckade, är i själva verket individer utan moral och empati. Det de visar upp är i verkligheten lånta fjädrar, därför går många idag med rumpan bar och krävan tom. Här krävs omgående ett nytt synsätt där människan och annat levande sätts i första rummet, före ädla stenar, guld, status och lyckade "tjyv-"affärer.

/Hilberth

Hej! Herr Hilberth Hedning talar.

Det är min stora förhoppning att tillräckligt många förnuftiga människor behåller fattningen och låter idéer om skapelse av en skapare förbli där den hör hemma, dvs i fablernas och sagornas föreställlningsvärld. Grovt tillyxat med vanligt bondförnuft bedömt, säger det sig självt, att inget kan skapas av en skapare förrän någon framträder och hållbart bevisar existensen av skaparen och dess härkomst. Jag har förevisats exempel på både blommor och blad som omöjligen, enligt utsago, kan ha uppkommit enligt evolution. Samtidigt hävdas, från skapelseivrarnas håll, att deras Gud bara finns där.

Hur kan någon av sunda vätskor bara vara så urbota dum i huvudet? Enligt min mening är dessa människor ett hot mot allt vad sanning och sunt förnuft heter. Jag upplever att dessa människor är en ålderstigen kvarleva från en tid långt före vår tiderräknings begynnelse. De utgör ett allvarligt hot mot våra ungdomar och deras bildning. Du kanske anser att min bedömning är obefogad. Se dig då om i världen (bl.a. USA), där galenskapen redan dragits inför domstol. Vi har i Sverige sekter och religiösa sammanslutningar som går från hus till hus med dårskrifter och förleder aningslösa. Kom ihåg att religion är föreställningar och det är något som hör hemma i fantasin, totalt utan verklighetsförankring.

/Hilberth

Om Bjäran

Vet du vad Bjäran är för något? För ett par hundra år sedan var det vanligt att de giriga skaffade sig en Bjära. Det gick så till, att de gjorde ett nystan av nio olikfärgade garn, skar en skåra i vänstra handens lillfinger och klämde ut 3 droppar blod som fick falla in i nystanet. De 3 dropparna representerade avståndstagande från Fadern, Sonen och den Helige ande. Sen bar det av till kyrkan en torsdagsnatt, och med nystandet kutade man 7 (veckans dagar) varv runt kyrkan medan man uttalade orden: "Du skall för mig på jorden springa och jag för dig i helvetet brinna". Sen kutade man hem fortast möjligt med Fan i släptåg och grävde ner Bjäran vid västra sidan av huset.

Nu släpade Bjäran hem rikedomar till sin husbonde. Detta är naturligtvis stor vidskepelse. Idag har vi dock drabbats av Bjäran, en modern sådan, där Staten är husbonden och Bjäran är politiker och lagstiftare. Därtill tusentals smådjävlar(hanar) och djävletter(honor) som går ärenden.

/Hilberth H

Kusar och deras beskyddare.

Märkliga idéer har slagit rot i vissa kretsar. Att vara kreativ och idérik lovprisas på högsta nivå. En och annan faller för berömmet inkl. mig själv. Jag och Pär Oskar ägnar stor tid åt att leta och hitta både guld och ädla stenar, jämväl annat för den gemensamma välfärden. Tråkigt nog så sidstäppas ekipaget av viljor av annan mening. Miljö har blivit såväl honnörsord som lösenord. Accepterad är den, vilken på ordbajseriets högsta nivå i miljöanda, kläcker de mest befängda idéer, såsom miljövänlig trådspik eller energibesparande hovtänger. Detta må vara ett tillspetsat exempel, men är faktiskt menat att få en och annan miljöfantast att tänka till, innan de föder nästa vinögda miljöhybrid. Idag skriker de svenska vägarna och dess anläggare efter ett hållbart, slitstarkt material. Detta är helt enkelt en riksangelägenhet. Ifrågavarande, här nämnt material, har hittats i stor mängd ute i skogarna. Upphittare råkar vara jag själv med kompis. Döm om vår förvåning, när en hurtig en med miljö på hjärnan framträdde och förklarade att området måste lämnas i fred, då det härbärgerade en Kuse av sällsynt art. Tack för ordet!

/Hilberth å´n PärOskar 

Vad är det egentligen kristendomen har ställt till med? Andra religioner spinner på samma tema, det gäller i första hand att gå omkring med dåligt samvete. Enbart att bli född är en stor synd. Det är faktiskt inte särskilt länge sedan, som ett döfött barn skulle genomgå nöddop för att inte hamna i Helvetet. Kristendomen bedriver sedan 2000år propaganda i syfte att få oss att känna en speciell form av dåligt samvete "Syndakänslan". Att känna sig syndig är en formellt föreskriven plikt. I Kristendomen består brottet inte primärt i den skada man åstadkommer, eller ens i överträdelse av budet, utan i upproret mot Gud. Synden är det personliga sinnelagets brottslighet - den egentliga ondskan. Enligt dessa idéer ligger jag särskilt risigt till. Tro blindstyre, bara tro. Att bekänna sig som en förtappad syndare och förkrossa sig inför den himmelske härskaren, yttrycker föredömligt kristet samvete. Jag säger som den elake Nietzsce "detta är slavmoral". Etiken blir offentligt apspel där yrkesrepresentanter trumpetar ut sin föredömliga men betydelselösa omtanke om allt och inget. Kanhända är det härav kyrkan icke vidkänner sin skuld i eskapaderna i Torsåker(Ådalen), där en kyrkans man brände sin egen mor plus 67 andra kvinnor och 4 män för häxkonster.

/Hilberth Hedning

Att släktet Homo Sapiens bara orkar hävda rätten till denna artbestämning. De, vilka ej ännu kommit till insikt, kan tills vidare lämnas åsido. Jag syftar i detta sammanhang på de människor som kravlat sig upp till ledande positioner. Lägg nu den övermaga bestämningen Homo Sapiens " Den förståndiga människan" på minnet. När jag, Herr Hilberth Hedning, beskådar förödelsen i globalt perspektiv, känner jag mig omfamnad av Dantes Inferno. Många andra, mig förutan, har gjort samma iakttagelse och kommit till insikt. Min mission går i huvudsak ut på att befria mänskligheten från det, i huvudsak, övergripande gisslet, kallat religioner. En dagsfärsk rapport förkunnar, att 400.000 kristna Irakier befinner sig på flykt. Orsak därtill är som alltid att de inte har den rätta tron. Signifikativt för de flyende i detta fall, är att de bär ett tortyr- och avrättningsredskap om halsen. De jagande å sin sida, har sedan barnsben igjutet nödvändigheten av att dagligen, kollektivt som viljelösa hjärntvättade kollin, bedyra sin vördnad för en utomsinnlig existens. Som utomstående betraktare kan man inte annat än begråta tillställningen. Sammantaget kallas de "Den förståndiga människan".

Jag, Hilberth Hedning, som förfäktar nödvändigheten av sunt förnuft och vetenskap, upplever tid efter annan påhopp som vid närmare eftertanke inte förtjänar annat än ett överseende leende.

För några dagar sedan blev jag uppringd av en trosviss kvinna i stor affekt. Hon förfasades över trons tillbakagång och den förhatliga vetenskapens framgångar. Någon som helst nytta av vetenskapliga och tekniska framsteg ansåg hon sig inte ha, trots att hon nyttjar alla bekvämligheter som vetenskapen frambringat. Jag tror på tron och på gud sa hon och avslutade samtalet. Jag satte mig ned och betraktade den bottenlösa oceanen av okunnighet som merparten av mänskligheten ännu kravlar i.

Religioner har en sak gemensamt, de söker förklara det till synes obegripliga med något än mer obegripligt. I de heliga skrifternas gryende tidsålder var Jorden platt och befolkades av Noaks tre söner på var sin kontinent, några fler kontinenter finns inte slog kyrkofadern Augustinius fast. Den religiösa dogmatiken sitter än idag som ett frimärke i pannan på dessa utövare. De erkänner naturligtvis inte detta, utan talar även de om en slags vetenskap, som dock inte är annat än religion i förklädnad. Den nya religionen heter Intelligent Design, d.v.s det ligger en intelligent designer bakom skapelsen. Frågar man varifrån designern kommer, ser de troende mest ut som en fågelholk, svarslösa.

Nej tacka vet jag något så trivialt som min kompis Pär Oskar(se bild), en lycklig fyrbent livsnjutare.

/Hilberth Hedning

Hej, Hilberth här!

Nu har det åter förflutit en dag, sommaren närmar sig och inspirationen bara rinner till. Men häpna månne andeskådare och predikanter, allt detta sker på fullkomligt naturligt manér, på grund av den gyllene atombrasan med sin vätefusion. Abborrar och gäddor leker i yster kärleksdans i vikar och på skär och ger fullständigt f-n i hur en viss kategori människor ser på dylik aktivitet.

Jag kan omöjligen låta bli att minnas stunderna i min ungdom, då vi var i yster ungdomsyra och åhörde undergångspredikningarna i bönehuset och förundrades över hur vuxna människor bara kunde vara så enfaldiga. Komiska inslag inträffade tätt som oftast, som då en mötesdeltagande nyfrälst torparkärring blev trängande nödig och hukade under stegen vid bönhuset, sjungande frälsarsången "Här en källa rinner, säll den henne finner". Liknande eskapader förekommer sannerligen än i denna dag, måhända på mer avskilda avbalkningar än för öppen ridå. För några dagar sedan bankade det på dörren hos mig, där utanför står en flinande, aningen förlägen troende, hållande en bunt av heliga skrifter fördärvat papper och frågade om jag ville läsa om harmageddon. Man tar sig för pannan!

Den observante iakttagaren kan i kvällningens stund med lite tur åse den lycklige predikanten med kollekten, skrattande hela vägen till banken.

/Hilberth