Svensken är blind.

På trettitaleet , då var jag en snorunge som skulle sitta stilla och knipa käft, men ingen kunde hindra mig från att beskåda det som försiggick. De där frälsta fruntimren såg för djävliga ut. Tänk dig en tandlös skvallerkärring där käften är självgående, hårknut i nacken och en kjol som släpar i leran. På detta en huvudduk, svart som en bengryta att dölja det syndiga håret. Vid sidan går en tillika svartklädd karlslok, allvarlig som en dögrävare, spanande som en KGB-agent efter syndiga ofrälsta. Detta var min barndom och redan då bestämde jag mig för att rensa världen från denna ohyra.

Jag blev , som alla andra, äldre och ett tag trodde jag att detta elände skulle dö ut av sig själv, men ack vad jag bedrog mig. Nu har vi importerat filosofier och föreställningar som är så absurda, att en komplett idiot är kapabel att inse, att något är helt åt helvete. Idag sitter representanter för dögrävargänget i Sveriges regering, på gatorna drar det omkring stofiler av allehanda kamelfösarfilosofier och beter sig som om de är i besittning av den slutgiltiga sanningen. De ger fullkomligt fan i att ta seden dit de kommer och betraktar oss som orena, otrogna och utan människovärde. De säger sig ha Guds uppdrag att erövra världen och den blåögde svensken går omkring med sin "låt gå"-attityd, trots det uppenbara hotet. Vi har till och med HalalTV i Sverige, dessutom: Sverige är ett ypperligt hörn av världen att gömma sig i för den som smider planer. Allt detta under täckmanteln Trosfrihet.

/Hilberth