En vanlig människa

Idag hade jag besök av en alldeles normal människa, en sån där som uppskattar "hjältar" som sparkar in en boll mellan 2 stolpar, eller likt dinosaurier i brunsttid, bryter ned varandra och får guldmedalj. Jag talar naturligtvis om människor, där intelligensen hänger nedan axlarna.

På mitt initiativ kom vi att tala om nobelpristagare och nobelfesten. Min besökare lät mig förstå, att "vanliga" människor varken är intresserade eller har någon nytta av forskningen. Vår dialog kom till slut in på julfirande, helighållande av gudsmän, nattvarden m.m När jag kallade nattvarden för dess rätta inneboende, synbara vidskepelse, var han nära total hjärtkollaps. Han ville ha en förklaring till mitt ställningstagande. Svaret blev enkelt, då jag kunde begagna frälsarpojkens egna ord; Vinet är mitt blod och brödet min lekamen, en sorts själslig kannibalism.

Denna vämjeliga anrättning, som kristenheten tillskriver stort värde och vilken banar väg, utgörande raka spåret till paradiset, ställer mig undrande;

Var på skalan ska man intellektuellt placera dessa människor, som dessutom har rösträtt?

/Hilberth