Sakta och något trevande anländer livsandarna efter lång bortavaro. Om någon har intresse av vad som hände denna olycksaliga dag (17 maj 2009), lämnar jag härmed en kort redogörelse.

Mitt hus är 3 våningar högt, aningen risigt, menjag leder emellertid åldersloppet, enär jag är äldre än holken jag bor i.

Jag skulle egentligen byta vindskivor och hängrännor, men när jag kom upp över takkanten såg jag att en takplåt hade lossnat. Jag lyckades spika fast plåten, men sen bar det av när jag tappade fotfästet. På något knepigt vis, så lyckades jag vända mig i luften, så jag kom, liksom katten, ner med fötterna före. Sedan hände, att jag växelvis var medvetslös och medveten, men jag kunde inte röra mig. Sen bar det först av med hjulburen ambulans och vidare med helikopter till sjukvårdsanstalten. Det blev operation av bäckenet som var helt krossat, samt blödande hjärna som också den tarvade operation. Detta med operationer minns jag inget av förrän efter flera månader och då hade jag haft mitt tillhåll i respirator med blodtransfusioner och medicinering som betydande ingredienser.

Jag känner mig oerhört tacksam för de insatser som läkare och personal presterat.

/Hilberth