GOD-JUL tillönskas alla Er bloggläsare! 

Förtroendevalda

Arbete skall göra eder fria, stod det att läsa ovan infarterna till dödsläger lite varstans i Europa.

Idag har vi en herre här hemma, dock utan mustasch, som lovprisar arbetslinjen som den slutgiltiga lösningen. Vad jag vill ha sagt med detta är, att förespråkarna för arbetslinjen ingalunda är de som kläckt idén utan det gjorde deras föregångare, vilka beskrev sig vara herrefolket. Vi fick också veta att arbetslöshet (om de vann valet) skulle bli ett sorgligt minne blott. Jag vill minnas att en viss

herr Hitler förutspådde något liknande.

De arbetslösa i Sverige utgör f.n runt 400.000st Så har vi då sorgebarnet SAAB. Det förståndiga folket där på toppen, erkänner sig vara usla som ägare till industrier, men tycks samtidigt veta allt om hur man sköter ett företag.

När ska dagen randas då de med rätt att tala, erkänner sig vara det de är?

Ja, den som lever får se!

/Hilberth Hedning  

Hej på Er!

Som Ni ser så är jag åter igång med mina betraktelser och funderingar om livet och tillvaron.

Mina tankar kretsar just nu kring frågan: "Hur lyckades jag överleva?". Som de flesta av mina bloggläsare har förstått, så har jag varit synnerligen illa ute. Dock löper rehabiliteringen på i positiv riktning, vilket ger mig fortsatt möjlighet, att bidraga med mina tankar och betraktelser till en förhoppning om fortsatt förnöjelse för Er läsare.

Uppslagen ligger idag på hög men jag vill ändå ge Er följande betraktelse:

Det här med jobbcoacher framstår för mig om en samling "Trallgökar" som till en samhällskostnad av c:a 65.000:-/mån, ska övertyga våra 400.000 arbetslösa, att arbetstillfällen finns det gott om. Det är ju snarare så, att 1 april vore ett lämpligare datum att basunera ut detta än stundande juletid.

Med hälsning samt en tillönskan om God-Jul & Gott Nytt År från

Hilberth & Hustomten

Mot alla odds, har jag återvänt efter en snabbvisit till den s.k "andra sidan". Där var dock ingen hemma, vilket jag härmed vill delge Er. Tyvärr är det f.n lite bakhalt som gör att mina  betraktelser kommer att

levereras i en lugnare takt framledes. Detta grundar sig på rådande konvalecens, som kräver en varmkörning

av motoriken.

På återhörande!

Hilberth Hedning

Viktigt meddelande!!

På grund av en allvarlig olyckshändelse har Hilberth hamnat på sjukhus och en förhoppning råder, att han så snart det är möjligt ska kunna återuppta och delge Er sina betraktelser.

Du som känner för det, kan skicka en krya på dig hälsning till:

hilberth.hedning@hotmail.com

Bästa hälsningar

Hilberths kompis Halvar

Visst fan blir det kallt!!

Gokväll på er alla här i världen. Jag har haft det lite kämpigt senaste veckan med bl.a anskaffning av ved inför stundande vinter, därav min tystlåtenhet. Så, den som trodde att jag var döende eller ännu värre kan andas ut eller förfaras, beroende på själva inställningen.

Jag konstaterar, att världen är precis som förut, så även dess inneboende. Alla, med ett undantag, kämpar på, försörjer sig och lever efter ritningen, men så har vi då den framstående och, enligt egen utsago, förnuftiga arten till vilken även jag hör. Vi slåss så hårtussarna ryker och inbillar oss att vi är världens räddare. Visst är vi fantastiska på nå´t djävla vis. Vi bygger de mest spektakulära skapelser på ena hållet och på det andra knåpar vi ihop nånting att förstöra det sagolika med. Några har frågat mig lite så där ironiskt; Kan du inte komma med något nytt? Jo, men kära hjärtanes, det är ju det jag gör. Vi kan exempelvis lägga det där med tro på hyllan och inse, att vi ännu idag hänger oss åt föreställningar som leder raka spåret till, ja du vet vart. Det är därför jag lever som lite mindre sapiens och tar dagen som den är, klyver lite ved i väntan på kylan, trots den kalkylerade uppvärmningen - för visst fan blir det kallt!

/Hilberth

Hur står det till?

Om du skulle få för dig att jag, Hilberth Hedning, är en ensling eller typ grubblande bohem, så är du fel ute. Fördjupade studier i tillvarons existens har gjort mig till den jag är. Jag brukar roa folk med såväl kryptiska som reella frågor och påståenden. Dom som känner mig vet att jag brukar ha hyfsat bra på fötterna, vilket tyvärr retar framförallt de troende och andra där kunskap mer eller mindre är satt på undantag. Jag har astronomi som hobby och får därför ofta frågan: Tror du på rymdvarelser? Svar: Jag tror inte på dessa, men å den andra sidan så vet jag obeskrivligt mycket om dom. Vi lever i en kall, svart huvudsakligen tom oändlighet bland stjärnor och planeter som driver runt i en inbördes dans och på en av dessa har det vi kallar människan sitt hem tillsammans med tusen och åter tusen springande, simmande och flygande existenser. Varför skriver jag detta? Jo, jag vill förmå folk, att begagna hjärnan till annat än strunt. Jag önskar inget annat än att folk inser och tillvaratar verkligheten, istället för att, som nu, fördjupa sig i skrönor, fabler och annat urtidsskräp som gudar, djävlar och allehanda religionsrotad vidskepelse.

Vi rustar till fest för att fira en frälsare. Det samlas skaror om miljoner för att kasta småsten på djävulen. Andra spänner på sig självmordsbombarbältet för att gå guds ärenden. Alltså: Hur står det till med förståndet?

/Hilberth

Ostkrokshjärnor

Det frågas, till och från, efter nytänkande, att skapa något nytt och annorlunda. Åtminstone i de politiska leden råder ingen brist på nytänkande. Det dyker dagligen upp "tänkerier" som kan få den mest garvade att omslutas av ståpäls. Mitt förslag är att folk,  i största allmänhet, börjar använda sitt eget huvud och inte lita till tankefoster från självutnämnda profitörer. Har vi alla blivit spritt språngande galna? Se bara nu då vi ska rösta in ytterligare "semesterresenärer", ett slags högavlönade veckopendlare mellan Sverige h tvenne semesterorter på kontinenten.

Alltså: Tala om spånhuvuden; Har svenska folket något under svålen som mer liknar en påse ostkrokar än en hjärna? Måste det hela tiden vara någon därute som ska fatta dina beslut? Märker då folk, att överkuckun av skilda digniteter eftersträvar ett tillstånd av folket till total handlingsförlamning?

På tal om påverkan intill tankedöd; Ett radioprogram i SR, där folk får fråga vad de vill. Jag hörde en kvinna fråga: Har det fattats något beslut om vad man ska göra med alla uttjänta flaggor? Det är ett litet exempel på "ostkrokshjärna". Såna blir vi alla till slut, om vi inte tar på oss tänkarkepan.

/Hilberth