Bibeluppfostran

Som barn skulle jag vara osynlig, hålla käften och äta så lite som möjligt, det var nämligen de vuxna som arbetade och var nyttiga som skulle äta först och störst. Att vi småttingar behövde något i krävan var av underordnad betydelse. Jag minns med förskräckelse när skolsköterskan "syster Sara" tittade på mina ben och sa: "Men herre gud va du är mager pojke". Jag skämdes som en nypiskad hund då mina skoljämlikar flinade som smådjävlar. Jag tänker med hat i sinnet på min tid som barn med bibeluppfostran och ordspråksbokens påbud: " Den som älskar sin son, spar inte på riset".

Vare sig du tror det eller ej, så kan du övertyga dig om sanningen genom att läsa "djävulsboken" bibeln.

/Hilberth Hedning