De tandlösas öde

Numera ser och hör man ordet spara vart man än vänder sig. Jag kan inte låta bli att fråga om ordet spara har en annan betydelse nu än på 1900-talet? Är jag nån sorts antikvitet spm inte följt med i utvecklingen? Jag fick lära, att med spara menade man, att lägga undan något som man skulle ha för kommande behov. Numer har spara blivit något som man inte har. Före ex. ett val, så satsar förståsigpåare på skola, vård och omsorg, dom höjer pensionerna, satsar på välfärd etc., men väl i sadeln får vi höra: "Stopp, nu måste vi spara!". Vad i herrans namn är det dom sparar? Det kan ju inte vara pengar dom sparar, för såna har dom ju inte. De pengar dom har går ju till annat, som vi fått veta och erfara på senare tid.

jag vänder mig egentligen till folk, som nu går omkring och ser ut som en tom bakugn i käften. Dom lever ju förvisso ändå, utan tänder då de ju inget har att bita i, förutom möjligtvis kronofogden och yrande politiska majestäter. Det har faktiskt blivit som det var en gång för länge sen, då noblessen inbjöd de okunniga och medellösa att beskåda de besuttnas intagande av livets goda, bara med den skillnaden, att nu hör vi bara talas om det.

/Hilberth