Den fördummande farsoten

Varför är religioner farliga? Jag ska här ge ett exempel med ett utdrag ur en vetenskapsmans syn på saken. Biologen Ulf Danielsson skriver: "År 415 e.kr mördades Hypatia, den enligt historien första kvinna som bidragit till matematikens utveckling, av en kristen pöbel på en gata i Alexandria. Hon var föreståndare för en filosofisk skola och en erkänt vältalig och karismatisk föreläsare och det var just hennes kärlek till den farliga kunskapen och filosofin som retade upp de kristna och blev hennes fall.

Hypatias död markerar slutet på den antika civilisationen och dess vetenskap. Efter henne sänkte sig det intellektuella mörkret och det skulle dröja 1.000år innan den vetenskapliga utvecklingen tog ny fart". Slut citat.

Nämnda pöbel existerar och verkar än idag. Jag möter dom dagligen. Några kilometer från mitt tillhåll bor en kvinna som med sång och strängaspel förhärligar tro och förbannar vetenskap. Jag tror inte på vetenskapen, säger hon och menar att tron är det enda rätta. Hon är förvisso inte ensam, jag hörde för några dagar sedan en viss pingstpastor (Sjöberg) förbanna Chaarles Darwin och evolusionen. Så än idag går förnuftets potentiella mördare på våra gator. Vi vet ju, att den där Guden avskyr kunskap, han satte som bekant sin "gorilla" ängeln Gabriel att jag ut Adam och Eva ur lustgården då de var fräcka nog att smaka på kunskapen. Lika förbannat låter sig folk döpa sig in i Helvetet på Jorden.

/Hilberth

Om livets mening

Det finns ögonblick då man har anledning att ta sig för pannan. Följande har vid två skilda tillfällen utspelat sig.

På Discovery avhandlades ämnet meteorologi. Där förevisades en så kallad stordator, den fyllde ett rum 30x50meter med 4 meters takhöjd och kunde utföra 150 miljoner beräkningar per sekund. En oinvigd reporter stod bredvid och yttrade följande; Ja du, med den här kan man väl räkna ut livets mening? Dataoperatören svarade; Ja, om det vore såväl.

Avsnitt nr 2 i denna reflektion utspelades likaledes på TV. Där bakom ett bord satt en beslöjad kvinna med koranen, därtill en man med bibeln, han var biskop. Denna duo gjorde anspråk på att känna livets hemligheter. Med allvarsmättade anletsdrag kungjorde de, med ledning av mångtusenåriga fabelskrifter, sig som fullmäktigade av någon storhet där ute i mörkret, att besitta den yttersta kunskapen. Som jag inledde: Man tar sig för pannan.

Alltså; Tala om att ha höga tankar om sig själv och den galenskap de representerar. Jag vill på detta sätt, i all enkelhet, få folk att tänka till och i någon mån sätta tilltro till sitt eget förnuft.

/Hilberth