Löftena som ej skulle svikas

Åter har folket i Ådalen drabbats av det stora sveket och det av en regering, i vilken ingår representanter för flocken som säger sig leva och verka under premissen "Herrans tukt och förmaning". Vid regementsnedläggningen skulle vi lyssna djävligt noga, och det gjorde vi. Till mångas förvåning fick vi verkligen ersättningsarbeten och Sollefteå kunde andas ut. Men så uppenbarar sig generaldirektör "Gören Glad" i sällskap med "Gören Frisk", tillika generaldirektör. Nu lyssnade folket åter djävligt noga och trodde, särskilt till den kvinnliga delegaten från orten som likt en gammeldags bondmora slog näven i bordet och sade sig veta var skåpet skulle stå. Men uj, uj , uj, löftena som ej kunde svika for iväg som torrt fjolårshö fångat av en stormvind i sällskap med ersättningsarbetena. Ja, nu sitter den godtrogna väljarskaran här, påminnande om gistna fågelholkar och väntar på nästa löfte.

/Hilberth Hedning