De måste

Att uppleva grundbulten i ens syn på tillvaron var en illusion är traumatiskt, många har upplevt detta. I förstone kämpar de flesta i takt med den växande insikten, att frigöra sig från, den sedan barnsben, inympade vidskepelsen. Åter, andra som råkat anfäktas av den religiösa villfarelsen i vuxen ålder, har en än svårare frigörelse framför sig, som skammen över att ha varit okunnig nog att falla för vidskepelse.

Begreppet eller order tro, har tillskrivits en värdeladdning av absolut sanning i religiösa kretsar och försvaras av religioners  tillskyndare med att människan måste ha något att tro på, utan att förete något hållbart för detta måste. Sanningen bakom "måste" är av samma natur som mörkerrädsla eller att spotta tre gånger för en svart katt.

Människans väg till förståelse av sin existens, erhålles genom kunskap förmedlad av vetenskap. Hur kan en existens som anser sig vara skapelsens krona eller homo sapiens vara så genomkorkade, att de inbillar sig att leva vidare sen de är döda? Därför föredrar jag tillmälet Hedning = "fri från bojor", självständigt tänkande utan koppel.

/Hilberth Hedning

Borstbindar´n

I min barndoms tid gick det omkring en man i våra trakter, han var borstbindare. Gummorna i byn och andra förklokade varnade oss barn för att tala med honom, han var fritänkare sa de. Inte för att vi begrep vad fritänkare var för något, men vi trodde att det var någonting farligt. Men så en dag talade jag med honom, han var inte farlig och vi blev goda vänner, men han varnade mig för att berätta för min far och det gjorde jag inte.

Det var så, att Linder, som han hette, hade suttit 2år i fängelse för hädelse, det var där han lärt sig yrket. Nu råkade det bli så, att jag i min enfald och barnsliga okunnighet frågade min far om vem som skapat Gud. Det hade jag lärt av Linder. Nu dj-vlar tog det eld. Jag åkte på risbastu som inte var av denna världen. Medan jag grät floder, tröstade sig min far med bibelns ordspråksbok "Den som älskar sin son, spar inte på riset.

/Hilberth